Ett skepp kommer lastat…

Längtan efter svenska röster gör sig ibland påtagligt stark. I mars släpptes många svenska känslor loss i butikerna och jag var bara tvungen att ta del av dessa. CDON levererar inte till andra länder, på Amazon var utbudet begränsat, Ginzas site var bedrövlig att navigera rätt på – gamle Bengans i Göteborg visade vara den perfekta partnern. Tack Bengan!!!
Så nu i veckan kom ett klassiskt svenskt bokpaket med den gamla trogna posten. 3 produkter med tankar, känslor och dokument av vår nutid – Thåström, Ljungström och Broder Daniel. Det kändes lite som att få ta del av svenska musikscenens Fader, Son och Helige Ande. Naturligtvis är Thåström den oomstridde Fadern med en 30-årig musikskatt i bagaget och med senaste plattan visar han att han fortfarande är och förblir den störste. Thåström fortsätter att utmana, förnya och med en mörk matta av gitarrer chimärt utlämna och reflektera över mänskliga relationer.
Olle blir i mina ögon Sonen som med sin uppkäftiga och bråkiga popstil bjuder på självutbrännande nostalgi. Sju är inget undantag från Olles underbar stil av oborstad och bedårande pop - plattan känns dock oväntat nykter med minnena från dokumentären ”En film om Olle Ljungström” kvar på näthinnan. Ljudet för tankarna till Ettore Scolas ”Fula, Skitiga, Elaka”, texterna blandar Andreas Larssons rakbladsvassa analyser med Apollinaires absurda ordkombinationer – sålunda en underbar beskrivning av en son…
Broder Daniel står självklart för den Helige Anden - jag sträckläser den snygga boken om fenomenet Broder Daniel, inte för att den bidrar med någon ny information, men för att den kronologiskt målar upp en klassisk utanförskapsresa. De är unga, uppkäftiga och svårmodiga outsiders som utmanar sin omvärld, tror benhårt på sin grej och blir utstötta av såväl sin nära omgivning som etablissemanget. De fortsätter vidare på sin inslagna bana och får fler och fler beundrare – och till slut blir de omstridda hjältar. Sedan slutar hela sagan likt en grekisk tragedi då Anders Göthberg bestämmer sig för att hoppa från Västerbron. Det vilar något heligt/helgonlikt över Broder Daniel, förra sommaren när de gjorde sin sista spelning på Way out West som en hyllning till de år som gått och till Anders inföll sig en magisk stämning, till och med himlen öppnade sig och ett par stilla tårar föll som regn under ett av konserten mest innerliga passager.
3 upplevelser, 3 företeelse utanför allfartsvägarna, 3 riktigt bra överraskningar i ett stilla Singapore – alla goda ting ÄR tre…