Adventures in Asia

looooooong time...

2009-07-16T15:09:00.003+02:00

...och inte blir det många ord denna gång heller. Icke desto mindre så blir det en del bilder från gamla Holgan...
Mest från tripperna till Sverige, till tillställningar fyllda av kärlek och omtanke, till frisk luft och till människor som låter blicken vila kvar ett par sekunder för att fånga ögonblicket...
här är bilderna>>
glöm inte att kommentera!!!
kram

Holgan på tur...

2009-05-16T05:32:00.003+02:00

Nu har Holgan fått vara med på en del resor för att få dokumentera min värld... Den kommer fortsättningsvis alltid finnas med och jag börjar få lite mer kläm på hur bilderna ska tas...
Klicka här för att se bilderna >>
Lite Singapore, ett par bilder från ett soligt Shanghai, en bild från ett äventyr i Sydafrika, en bild från när hela familjen var i Bangkok under kravallerna (men bilden är från utanför Bangkok), ett par bilder från en dagstur till Indonesien...
Bilderna är bara framkallade, inget förskönande eller klippande utan bara straight from the framkallingsvätska...
Kommentera gärna...

Ett skepp kommer lastat…

2009-03-29T17:00:00.003+02:00

Längtan efter svenska röster gör sig ibland påtagligt stark. I mars släpptes många svenska känslor loss i butikerna och jag var bara tvungen att ta del av dessa. CDON levererar inte till andra länder, på Amazon var utbudet begränsat, Ginzas site var bedrövlig att navigera rätt på – gamle Bengans i Göteborg visade vara den perfekta partnern. Tack Bengan!!!
Så nu i veckan kom ett klassiskt svenskt bokpaket med den gamla trogna posten. 3 produkter med tankar, känslor och dokument av vår nutid – Thåström, Ljungström och Broder Daniel. Det kändes lite som att få ta del av svenska musikscenens Fader, Son och Helige Ande. Naturligtvis är Thåström den oomstridde Fadern med en 30-årig musikskatt i bagaget och med senaste plattan visar han att han fortfarande är och förblir den störste. Thåström fortsätter att utmana, förnya och med en mörk matta av gitarrer chimärt utlämna och reflektera över mänskliga relationer.
Olle blir i mina ögon Sonen som med sin uppkäftiga och bråkiga popstil bjuder på självutbrännande nostalgi. Sju är inget undantag från Olles underbar stil av oborstad och bedårande pop - plattan känns dock oväntat nykter med minnena från dokumentären ”En film om Olle Ljungström” kvar på näthinnan. Ljudet för tankarna till Ettore Scolas ”Fula, Skitiga, Elaka”, texterna blandar Andreas Larssons rakbladsvassa analyser med Apollinaires absurda ordkombinationer – sålunda en underbar beskrivning av en son…
Broder Daniel står självklart för den Helige Anden - jag sträckläser den snygga boken om fenomenet Broder Daniel, inte för att den bidrar med någon ny information, men för att den kronologiskt målar upp en klassisk utanförskapsresa. De är unga, uppkäftiga och svårmodiga outsiders som utmanar sin omvärld, tror benhårt på sin grej och blir utstötta av såväl sin nära omgivning som etablissemanget. De fortsätter vidare på sin inslagna bana och får fler och fler beundrare – och till slut blir de omstridda hjältar. Sedan slutar hela sagan likt en grekisk tragedi då Anders Göthberg bestämmer sig för att hoppa från Västerbron. Det vilar något heligt/helgonlikt över Broder Daniel, förra sommaren när de gjorde sin sista spelning på Way out West som en hyllning till de år som gått och till Anders inföll sig en magisk stämning, till och med himlen öppnade sig och ett par stilla tårar föll som regn under ett av konserten mest innerliga passager.
3 upplevelser, 3 företeelse utanför allfartsvägarna, 3 riktigt bra överraskningar i ett stilla Singapore – alla goda ting ÄR tre…

En speciell känsla…

2009-02-26T15:04:00.002+01:00

Det är nåt speciellt med att blada ner till den lokala fotobutiken och mottaga nyframkallade bilder tagna med en ny kamera. Hur kommer bilderna att se ut? Är de några bilder som är värda att visa omvärlden? En pirrande känsla…
För ett par veckor sedan köpte jag mig en ny kamera, fjärran de digitala monster som idag ger den fotograferande direkt feedback och möjlighet att ta 2000 bilder på en semestervecka. Jag köpte mig en Holga 120 CN, helt i plast, med plastlins och som laddas med gammal hederlig 6x6 film (120), producerad i Kina. Exalterad har jag sedan testat kameran i olika sammanhang och nu är de 2 första rullarna framkallade…
Bilder>>
Det kanske inte blev sådär himla bra, men potentialen finns och lusten att bli än mer vän med Holgan finns i mitt hjärta. Kommentera gärna…

Oops, 2008 är redan slut…

2009-02-22T13:46:00.004+01:00

Med raketfart avslutades 2008 och snart har en sjättedel av 2009 avverkats… Var tar all tid vägen?
En kort summering och lite fragment såsom en kvartalsrapport vill vi ändå dela med oss av… I november – oj, det var länge sedan. Mamma Ewa var här och styrde upp, Ella fyllde år och firade med 3 timmar Karaoke med tjejkompisarna – Mamma Mia…
December började med att Kaimei och Olle drog upp till Hong Kong och spenderade en romantisk helg tillsammans med underbar mat, galleri-hopping och ett besök på anrika Christies årliga auktion av Asian Contemporary Art. Maten var som vanligt helt magnifik, vi lyckades i vårt sökande efter mat gå in på en restaurang som dagen efter vårt besök förärades med en stjärna i Guide Michelin – ankan var helt magnifik! Att spankulera runt på Hollywood Road en dag i solsken är sedan en sak varje människa bör uppleva - njuta av dofter, människor i rörelse, stanna upp äta lite dim sum och sedan planlöst gå vidare och fundera. Christies auktion var även det en upplevelse utöver det vanliga – först visning där vi fick se all ny och spännande konst från Asien i verklighet – det var som att gå på ett museum där allt fanns. Sedan fick vi även uppleva själva auktionen där tavlorna såldes för summor som är surrealistiska. Under auktionen fick Kaimei syn på en vän, och vinkade glatt till henne – jag frös till is och kastade mig över Kaimei´s vinkande hand och tänkte att den lilla vinken nu kanske ruinerar oss för all tänkbar framtid.
Hong Kong är en underbar stad – här är några bilder…
Sedan löpte december i högt tempo, julmiddag på Raffles med Ella sjungandes svenska julsånger, engelsk bal med alla tillbehör, konsert och middag med Ann-Sofie von Otter, skridskor på julaftonsmorgonen, svenskt julbord hos Norrbrinks för att sedan stilla sjunka in i jullugn i hemmets lugna vrå. Året avslutades med varma källor med familjen i södra Kina, avkopplande och härligt. Vi badade i år även bland fiskar som åt på oss…
Årets låt: Ida Marie – Oh my god
Årets film: No Country for Old Men
Årets TV: Reaper
Årets trend: statligt finansierade företag
Årets citat: ”So?” dick cheney när han fick frågan om vad han tyckte att 2/3-delar av amerikanska befolkningen inte stödjer Irak-kriget (eller kanske amerikakkriget i Irak)
Årets gadget: Holga 120
Årets Youtube: >>
Årets sporthändelse: Lightning Bolt i Beijing
Årets matupplevelse: ”Frog Ovaries” i Taipei
Årets vin: 1999 Vosne-Romanée Aux Malconsorts 1er Cru (Nicolas Potel)
Lite bilder från december…
Sedan åkte Olle och barnen till Hong Kong för att uppleva Disneyland, Ocean Park och allt annat kul man kan göra i Hong Kong med barn… Vi hängde på låsen innan de öppnade och de fick till slut, vänligen be oss lämna parkerna… Disneyland i hong Kong är litet, men det funkar bra för barn upp till 7, 8 år – Ella tyckte det var kul men skulle vilja ha lite mer attraktioner. Ocean Park passar mer barn från 8, 9 år och uppåt med sina berg- och dalbanor och mer vågade attraktioner – Leon tyckte looparna var läskiga…
Hong Kong igen…
I slutet av januari var det så dags att fira det kinesiska nyåret – i år tog vi oss till Japan och en liten ort i Nagano som heter Nozawa Onsen. Tidningen Åka Skidor skrev på 80-talet en artikel om skidåkning i Japan och sedan dess har detta varit en dröm för mig, nu har den förverkligats och infriat alla förväntningar. Magi – skidåkning i sol, minus 3 grader, inga liftköer och massvis med snö. Vi kom snabbt in i en ljuvlig rutin – upp med tuppen för att vara tidigt i backen och åka skidor hela dagen, sedan sakta till hotellet när liftarna stängde. Ett fridfullt mellanmål och sedan tog vi lilla tvättlappen i handen och begav oss till ett av de många varma källorna som finns i Nozawa för tvaga oss enligt japansk ritual… Dessa bad var starkt beroendeframkallande och kolossalt vederkvickande för värkande muskler. Sedan kunde vi enkelt vika ihop benen på någon liten lokal krog för att äta riktigt japanskt. Lampan släcktes vid 9…
Nozawa Onsen var en riktig pärla som vi gärna återkommer till…
Lite bilder på sol och snö…

Lite bilder...

2008-11-02T13:36:00.003+01:00

...en kort post med en del bilder från Singapore, mest på barnen...
här är de >>

Små betraktelser från vägar…

2008-10-28T15:24:00.000+01:00

Jag var i Taiwan och i Korea förra veckan. Kul och spännande som vanligt… På vägen mellan Taipei och Seoul satt jag bland andra vana resenärer och väntade på att planet skulle öppna sina portar. Jag tog en sval pilsner och spanande lite slött på en dator. När väl högtalarna annonserade ut flighten tog jag mitt pick och pack och började vandra mot ”gaten”. På väg ut från min lilla vrå stannande jag upp vid en monter som visade ett gammalt krigsfartyg – jag tittade närmare och kunde läsa att det var en modell av det världsberömda svenska skeppet Wasa!!! Det kändes kanske inte helt förtroendeingivande att ha detta skepp som en symbol för oss ”sjöfarare” av idag…
Nåväl, framme i Seoul tog jag in på hotellet som jag vanligtvis bor på och där jag hittills alltid fått rum som vetter ut mot gatan. Där brukar jag sjunka ner i badkaret (jag får faktiskt plats!!!) och njuta av utsikten från mellan 15 och 22:a våningen. Denna gång fick jag dock ett rum på fjärde våningen utan den sagolika utsikten. Jag frågade lite försynt om det inte fanns rum högre upp i hotellet, men det fanns det inte – det var fullbelagt. Jag frågade då vänligt om det fanns nåt rum med utsikt mot gatan och möttes av en leende portier som svarade att: ”du har ju en utmärkt utsikt i ditt rum där du kan se hela vår parkeringsplats!” Hans energi och positiva framtoning överrumplade mig och jag gick upp till rummet lade mig i badkaret och tittade ut över parkeringsplatsen…

Ibland hamnar man på underliga ställen…

2008-10-14T17:07:00.001+02:00

Magi & Undran i Singapore – jag var inbjuden att titta på den första F1-träningen på kvällstid någonsin. Det var en magisk stund – inte för att man ser så mycket och fattar vad de egentligen gör, men ljudet, doften, farten var svindlande…
Efter träningen så begav sig vårt sällskap till Indochine, en restaurang avsedd för oss västerlänningar här i Singapore för att bevittna en konsert med Ace of Base. Min enda relation till Ace of Base ägde rum när jag och Kaimei flyttade ihop för en så där 10 år sedan. I hennes flyttkartong fanns en CD av Ace of Base, den fick en liten undanskymd plats i min då välordnade CD-hylla mellan A Tribe Called Quest och en specialutgåva av Afzelius verk. Var den är idag har jag inte en aning om… Konserten var egendomlig – en spillra från ett tidigt 90-tal med ett par 40-åringar som tog sig själva på väldigt stort allvar. Hade de haft lite distans så kanske det varit lite lustbetonat…
Nästa spännande möte uppstod då vi var inbjudna att äta Galamiddag med Sven Tumba med anledning av hans satsning på Sven Tumba Educational Fund. Vi begav oss till flotta Hotel Fullerton i Singapore. Middagen toppades med royalistiskt besök av Prinsessan Birgitta – jag hade ingen aning om att hon existerade, men helt uppenbarligen gjorde hon det. Det enorma mötet inträffade när jag lätt jovialiskt gick runt och hälsade på de prominenta gästerna. Jag pratade en stund med den passionerade Sven Tumba som efter ett tag presenterade mig för sin fru – Mona Tumba. Som person med anor i den svenska punken frös jag till is och i mitt huvud klingade Ebba Gröns gamla låt ”Mona Tumbas Slimklubb” – jag fick knappt fram ett ljud och det anda som rörde sig i huvudet var Thåströms röst… Sedan bubblade fnittret inom mig…
Ja, det händer en del…
En annan nyhet från Singapore är att jag skrivit på för ett år till och vi kommer att vara kvar i Asien till december nästa år. Det fick konsekvenser och vi var nödgade att byta lägenhet. Sedan helgen bor vi nu 100 meter söderut och 18 våningar ner från vår gamla boning. Bortblåst är den vidunderliga utsikten, men lägenheten är prima och vi har fortfarande ett stort och fint gästrum för den som vill titta förbi och spendera ett par dagar med oss…

Livet har tagit en ny vändning…

2008-09-22T16:23:00.001+02:00

Vi har nu kapitulerat och blivit med tjänstefolk… Sedan ett par veckor tillbaka har vi blivit arbetsgivare och vår anställda hemhjälp Jacquline har flyttat in till oss. Logistiken gick inte längre ihop med en heltidsstudent, en flygande och farande arbetare och 2 barn som inte riktigt klarar sig själva än. På toppen av det så närmare sig vår flytt till en ny lägenhet i Singapore, vi måste lämna vår sköna lägenhet på 22:a våningen. Vi flyttar inte långt bort, ett par hundra meter söderut till något som heter Grange Heights och ner till den lite mer normala 4:e våningen. Vi kommer dock fortsättningsvis ha ett bra gästrum om ni har vägarna förbi – och 2 schyssta tennisbanor för den sugne…
Dagens singaporianska tips…
Ta en tur med den dekadenta Orientexpressen, den långa turen tar dig från Singapore till Bangkok. Den korta lilla utflykten tar dig från Singapore med en välkomstdrink till den Malaysiska gränsen, väl på andra sidan startar – free-flow-wine… Kul och kolonialt dekadent…

Sverige är fantastiskt…

2008-09-03T16:44:00.005+02:00

…och alldeles för stort för att avverka på 2 veckor. Alla man vill träffa, alla man vill sitta ner med och ta ett glas, alla man vill prata om liv och leverne med… Vi hann med mycket men långt ifrån allt.
Vi saknar alla vi inte hann se i ögonen…
Vi lämnade Sverige med väskorna fyllda av västerbottenost, Falu råg-rut och minnen från 2 underbara veckor. Stort var Broder Daniels konsert i Götet, underbara var samtalen på Prinsen, Kvarnen, Tvärsöver, Republik och härligt var barnens möten med alla sina gamla kompisar - …och himlen därtill.
Känslan av att vakna upp på Söder igen var underbar, och få sätta på sig en varm tröja när man gick ut var annorlunda. Barnen första reflektion när de kom till Sverige var att det var varmt inne och kallt ute – så fjärran Singapores luftkonditionerade shoppingmalls…
Det är svårt att verkligen kunna tacka alla för alla underbara upplevelser vi hade i Sverige. Boendet på Ringvägen i Åsas underbara kvart – tusen tack och miljoner pussar från oss. Nätterna i Erskinehuset hos Familjen Waldersten i Mariefred var obetalbara. Boendet hos Liang Li på klipporna utanför Fiskebäckskil var magiska. Det är underbart att ha vänner som upplåter ens hem för förvirrade utlandssvenskar – det gör en verkligen rörd…
..och tänk vilken underbar mat Sverige har att erbjuda – tunnbrödsrulle med räksallad, Pelle Jansson och Bar Järnets magiska leverpastejsmacka…
Vi avslutade det hela i kärlekens tecken med Janne och Kaihongs bröllop – sicken kärleksfull och underbar tillställning.
Låt kärleken spira och krama varandra mer…
Lite bilder från Sverige…

...och >>

Oj vad tiden går…

2008-07-20T15:15:00.002+02:00

Halva sommaren är avklarad och vi börjar göra oss redo för att ta en sväng över Sverige. Hittills har sommaren varit arbete för den stackars pappan, Kaimei och barnen har hunnit med en helg i Malaysia, dryga 2 veckor i Kina och 6 dagar på Bali. Vi hann då med att spendera en helg tillsammans på Bali som var en underbar ny upptäckt. Dryga 2 timmar från Singapore ligger denna lilla pärla; Ella fick rida på stranden, Kaimei fann vackra gamla tempel och ny spännande konst, Leon och Pappa njöt av vågorna från varsin surfbräda på sydväst-sidan där vågorna rullade in i jämn takt… Vi fick även tillfälle att vandra i Gregory Batesons gamla fotspår för lite akademisk stämning – och även möta balineserna som genom dess rykte som hårda krigare anses vara upphovet till det gamla sköna ordet amok (som i att löpa amok…). Bali har en blodig historia som är svår att skönja vid första anblicken i balinesernas vänliga mottagande i turismens tidevarv… För den nyfikne finns mer information i Adrian Vickers bok Bali, a Paradise created.
Lite bilder från Bali>>
Annars går livet mest vidare i Singapore och vi har haft besök från Sverige de senaste 2 veckorna – kul…
2 korta reflektioner från den senaste månaden…
Jag träffade en Vietnames häromdagen och satt och pratade om livet och samtiden. Vi kom efter ett tag osökt in på att tala om Vietnamkriget – hans panna rynkades och han fick något svart i blicken. Tydligt förklarade han sedan att det inte alls var något Vietnamkrig utan ett Amerikakrig!!! Jag undrar vad Irakerna kallar Irakkriget – war on terror?…
En annan reflektion handlar om den ”allmänna debatten” i Singapore. Det är intressant att läsa Strait Times i Singapore (huvudtidningen) och ögna igenom insändarsidan. Det handlar för det mesta om knepiga grannar och gnäll i människors omedelbara närhet, mycket rör cykelställsfrågor (även om få använder cyklar i Singapore), användande av hissen etc… Aldrig läser man något om de senaste politiska besluten, möjligtvis en del klagolåtar om inflationen och hur dyrt allt blivit… Det känns ibland som om vi bor i ett jättehyreshus med gnälliga grannar, inte i ett land… Jag saknar DN…
Nåväl, nu planerar vi för några dagar i Sverige – hoppas vi ses…

wow 1 Maj…

2008-05-01T16:37:00.000+02:00

…tiden flyger inte förbi utan stormar förbi i raketfart… Det var ju alldeles nyss februari och nu är vi inne i Maj. Idag har vi sökt med ljus och lykta efter lite 1:a Maj-känsla i kommersens Singapore… Inte helt lätt, den fanns inte i Kallangs Leisure Center där vi åkte lite skridskor – på is idag. Vi fann dock av en slump Singapores mest kända opposition ”Singapore Democratic Party”, manifestera vid ett litet bord i Toa Payoh. När vi kom dit hade Singapores mest kände oppositionelle, Chee Soon Juan, gått hem för att vila ett tag – vi missade honom med 5 minuter… Trist, det hade varit kul att få några ord med honom.
Budskapet dagen till ära var att de styrande i Singapore är giriga individualister som inte bryr sig ett dugg om singaporianerna. Deras rubrik var; Greedy, Exploitative and Dictatorial följt av en uträkning av vad världens mest välbetalda politiker tjänar i detta lilla land. Presidenten SR Nathan 3.9 miljoner singdollar per år, drygt 17 miljoner svenska kronor, Premiärministern tjänar bara 3.7 miljoner, drygt 16 miljoner svenska. Omvandlat till daglön så kan man väl säga att presidenten tjänar drygt 70 000 svenska varje dag han jobbar… I sammanhanget kan det vara intressant att veta att George W Bush tjänar ungefär en femtedel av det. Jag har nog valt fel jobb, tänk att styra ett land med en befolkning ungefär hälften så stor som Sveriges och gör de pengarna. De behöver dock pengarna antar jag, nu när de höjt momsen på alla varor och inflationen i Singapore slår nya rekord, högsta siffrorna på 26 år…
Det kan även vara intressant att veta att knappt 20 procent av singaporianerna tjänar mindre än 1000 singdollar per månad (4 500 SEK), enligt partiets flygblad…
Nåväl, Toa Payoh var riktigt levande och vi fann god mat, och strosade runt längs trivsamma kvarter inte långt från vårt dekadenta liv i vår Condo…

Kinesiskt nyår i Filippinerna 2008

2008-02-12T16:06:00.000+01:00

Lång helg och firande av det kinesiska nyåret har just passerat och vi siktade denna gång in oss på att utforska en bit av Filippinerna. Vi åkte till Panglao, en liten ö utanför den bördiga Bohol. Det var en fantastisk upplevelse.
Vi bodde med utsikt över den kritvita stranden och med det klarblåa vattnet som sträckte sig ut sig över horisonten. Vi hann med en hel del snorkling och Ella och Leon fick återigen stifta bekantskap med Nemo och hans polare. Barnen låg i det ljumma vattnet i stort sett hela dagarna och undersökte havets djurliv. En av dagarna hyrde vi en båt och åkte ut på delfinsafari, vilket var maffigt – att se delfiner leka i full frihet klockan 6 på morgonen var enormt. Vi åt lunch på en ö som för en svensk ter sig som paradiset – kritvita stränder, folktom och runt ön tog man sig på 5 minuter med en rask promenad. Jag kan tyvärr inte avslöja vad den heter och var den ligger för då tappar den nog sin unikitet…
Vi hann med att äta en underbar middag på stranden ett par meter från vattnet på en lokal restaurang. Vi pekade ut fiskarna och skaldjuren som sedan lades på grillen och vi sköljde ner alltsammans med en kall San Miguel. Vi fick njuta av lite kinesisk lejondans i solnedgångens sken och mätta och belåtna skulle vi ta oss hem till hotellet. Eftersom det var kinesiskt nyår var det sparsamt med transporter men till slut lyckades Kaimei hitta några som gav oss lift. Vi fick sitta och trängas i en Jeepney (lokal cool buss) med fet amerikan i 55-årsåldern som visade sig vara ägaren för ett högst tvivelaktigt etablissemang och han reste åt vårt håll med sina 4 ”barflickor” – inte helt avspänt... Det känns rätt påfrestande när man i Filippinerna ständigt möts av dessa korpulenta västerländska 50+ män som går hand i hand med sina knappt fyllda 20 åriga filippinska flickvänner. Prostitution är ju som sagt väldigt utbrett i Asien och det känns som om det eskalerar hela tiden – i Filippinerna var det riktigt olustigt…
Ändå – här är några bilder…

Kambodja kring nyåret 2007/08

2008-01-19T19:02:00.000+01:00

Nyår i tropikerna… Vi tog vårt pick och pack och åkte till Kambodja och upptäckte det landet ett par dagar. Det var onekligen en väldigt intressant upplevelse... Med tanke på att Kambodja är ett av de minst utvecklade länderna i denna regionen så var det en hel del att streta emot, men oxå upplevelser som vida översteg det vanliga...
Förutom de klassiska utflyktsmålen som Angkor Wat (fascinerande), Killing Fields (läskigt) och den omtumlande Phnom Penn (huvudstad?) hann vi med en del strövtåg vid sidan av allfartsvägarna såsom stränderna vid Kep och myllret i Kampot...
Nyåret firande vi in på den lagom dekadenta Foreign Correspondent Club i Kambodja... God mat och lätt kolonial stämning, med stämningsfulla och historiska bilder som omgav oss.
En händelse som verkligen etsade sig fast på näthinnan under den kvällen var när vi lämnade stället för att söka upp en tuk-tuk som kunde ta oss hem...
En flicka i 8-9-årsåldern kom fram till oss för att tigga lite pengar. Hon stannde upp 1 meter bredvid Ella och bara tittade. Hon glömde helt av att hon skulle tigga pengar och stod och drömmande iakttog vår dotter. Ella hade dagen till ära köpt en ny glittrig tröja på marknaden och var glittrande vacker i den. Den tiggande flickan blev helt stum av beundran och visste inte vad hon skulle ta sig till. Hon gick sakta fram till Ella, slöt sina ögon och gav henne en lång kyss på axeln. Ella tittade på henne och deras blickar möttes en lång stund. Flickan på gatan pussade då Ellas andra axel och Ella log varmt.
Det var som om flickans drömmar helt tog över och hon kunde se sig i Ellas vackra kläder och började drömma om ett annat liv och en bättre framtid längre fram. För Ella blev detta oxå ett viktigt möte som hon fortfarande talar om. Hennes pedagogiska pappa kunde ju inte låta bli att ta tillfället i akt och prata med Ella om hur priviligerad hon är och hur andra som lever under helt andra förhållanden har det här i världen. Vi pratade länge och väl om konsekvenser och varför världen ser ut som den gör och Ella lyssnade med vidöppna öron. Olikheterna var lika enorma som vikten av att förstå och acceptera.
Dessa minuter var värda hela resan…
Följ länken så finns några bilder att beskåda.
20 bilder från Kambodja…

Årets 2007...

2008-01-08T15:24:00.000+01:00

…och vad tycker du då???

• Årets låt:
- the Second Waltz - Mikael Herrström, från den underbara skivan med samma namn…
• Årets skiva:
- Sällskapet – sällskapet, helt överlägsen i år…
• Årets tv:
- leende guldbruna ögon, en DVD landade i Singapore med en välspelad, välproducerad och kul SVT-serie…
• Årets musikvideos…
– The Hives – tick tick booom (http://www.youtube.com/watch?v=TqkJ30Kh7ZM)
• Årets radio:
- Sverige Radios webradio – helt överlägsen…
• Årets fiction:
- Hotell Erfarenheten, Claes Hylinger i högform delar med sig av erfarenheter på hans eget personliga sätt
• Årets film:
- "Lust, Caution”, även om vi fick se en klippt version i Singapore så var det magiska filmrutor levererade av mäster Ang Lee
• Årets uttryck:
- …at the end of the day…, it is all about…, internt på AZ Asia Pacific
• Årets mest mångfacetterade:
- Singapore är på ett sätt mångfacetterat, men samtidigt väldigt enfaldigt
• Årets netsite:
- http://www.facebook.com - fördjupar trenden, ”make yourself heard, or at least seen…”
• Årets lunch-hak:
- Bombay Café – världens godaste vegobuffé
• Årets bar:
- Club Romeo – hmmm, Orchard Tower
• Årets deli:
- Cedele’s, magiska Bap-bread med Triple Blue ost och skön hälsodryck till
• Årets kaffe:
- Kopi Luwak – genom ett djur!!!…
• Årets lunch:
- Banditgryta i Lijiang, extremt gott…
• Årets läkemedel:
- Cataflam, anti-inflammatoriskt och ges till allt i av alla läkare i Singapore…
• Årets land:
- Kina, så stort, så olika, så mycket, så fantastiskt, så smutsigt, så konstigt – när jag tror jag börjar fatta, förstår jag snart att jag inget förstår…
• Årets sprit:
- Jean Grosperrin, Cognac Fine Bois 1966,
cette bouteille porte le No 00012
• Årets röda:
- Chateau Figeac 1999 – aaaaahhhhh såå smaskigt…
• Årets vita:
- Alfred Gratien Cuvée Prestige Brut, vitt vin med bubblor…
• Årets majonnäs:
- QP, japanerna lyfter majonnäsen till en ny nivå…
• Årets innovation:
- iPhone, nu vill jag också ha en…
• Årets färg:
- rosa, alltid – och 2007 med lite små blommor…
• Årets väska:
- Bottega Veneta – grymt läcker och den bars upp av Ali som den skulle…
• Årets lyssning:
- Visorna, Nina Ramsby & Martin Hederos skapar magi i vårt vardagsrum…
• Årets naturkatastrof:
- Jordbävningarna i Indonesien… speciellt den 5 mars när jag höll en föreläsning för 200 pers så att jorden skakade och kristallkronorna på Hotell Conrad i Singapore svingade i takt…
• Årets ort/stad:
- Ho Chi Minh City – det är nåt visst med den staden…
• Årets resa, privat:
- familjehelg i Bangkok – det är nåt visst med att susa ner för gatorna i en tuk-tuk och hålla sin älskade i handen i den ljumma natten …
Årets resa, jobb:
- Filippinerna, bodde på hotell Peninsula som 10 dagar innan ockuperats av en gerillagrupp som försökte kuppa landet – skotthål i väggarna och en säkerhet som var minituiös…
• Årets miss:
- Hoang Thuy Linh, i dubbel bemärkelse, västvärldens dekadens har kommit till Vietnam…
• Årets mest oväntade:
- vi bor i singapore – där inget oväntat händer!!!
• Årets mest väntade:
- Sale in Singapore
• Årets kvinna:
- Kaimei, wo ai ni…
• Årets man:
- Andreas Larsson, går från klarhet till klarhet – vann i år igen och skriver avspända texter om världens mest spännande ämne…
• Årets klädesplagg:
- Business casual leisure, vad det nu betyder att man ska ha på sig…
• Årets sporthändelse-pos:
- Svennis höst i Manchester City – lite kul att han får knäppa dem på näsan…
• Årets sporthändelse-neg:
Bajen tog inte SM-guld i fotboll…
• Årets mest överskattade:
- attraktioner i singapore…
• Årets mest underskattade:
- Britney…
• Årets hädangång:
- Ingmar Bergman, väldigt stort till och med i lilla Singapore,
• Årets comeback:
- Eva Nazemson, kräktes i TV, försvann i 10 sekunder ...och kom sedan tillbaka och fortsatte programmet som om inget hänt…
• Årets tv-reklam:
- Saab, release me!!!
• Årets statsman/politiker:
- Chee Soon Juan – oförtrutet kämpar han vidare…
• Årets alltid:
- Hubba Bubba med Körsbärssmak - i ett land utan tuggummi…

perspektiv…

2007-12-20T15:40:00.000+01:00

Jag erkänner… Jag är uppfostrad i väst, itutad västerländsk propaganda dag efter dag och med en tro på att mina föreställningar är ”rätt”
Det var därför var det extra kul att spendera några dagar och jobba i Indonesien och få vända lite på begreppen…

...lite data:
Indonesien: ~240 miljoner innevånare… (usa ~290 miljoner)
88% av befolkningen i indonesien är muslimer, i usa mindre än 1%…

Jag slog upp Jakarta Post vid frukosten på hotellet och en artikel fångade snabbt mina ögon - Rubriken: Leadership requies courage, bullying does not…”
Artikel präglades av en tabell med rubriken: ”in your opinion, which of the following groups are responsible for the terrorism our world is living with everyday”. I artikeln stod att läsa att indonesier anser att amerikaner (62%) står för all världens terrorism i vår värld idag - den överlägset största gruppen i undersökningen. Detta publicerades i huvudstadstidningen samtidigt som klimatmötet i samma land gick av stapeln på Bali. Det är ett lite annat perspektiv är George Bush budskap och retoriken från US i deras kampanj ”war on terror”…

För den vetgirige länkar jag till artikeln…
http://www.roymorgan.com/documents/indArticles/the_jakarta_post_article_59.pdf

snart jul i singapore

2007-12-16T09:34:00.000+01:00

Den senaste månaden har vi gått runt och nynnat på den erbarmligt trista julmusiken som vi dränks av i Singapore. Vart vi än går, vart vi än vänder oss så spelas musiken, så där lite lagom högt så man inte kan undå den och ofrivilligt nynnar med.
Annars har de senaste veckorna varit toppen. Höjdpunkten var en 3-dagars familjehelg i Bangkok...
Det är nåt visst med att susa igenom den ljumma Bangkoknatten i en tuk-tuk och hålla armen om sin älskade och se barnen förtjusning i blicken... Farten, värmen, ljusen och dofterna ger massvis med energi. Det slår en söndagsutflykt på landet med Volvon alla gånger.
Nåväl, nu börjar vårt första år i tropikerna nalkas sitt slut. Vi summerar och reflekterar över våra intryck och vad vi tar med oss från 2007. Det är massor...
Samtidigt börjar en årsbästalista ta form - så håll ögon och öron öppna...

10 år…

2007-11-10T15:42:00.000+01:00

För 10 år sedan på dagen sågs Olle och Kaimei för första gången… Tillsammans såg vi den singaporianska filmen 12 Storeys av Eric Koo.
10 år senare sitter vi på 22:a våningen i Singapore och har avslutat en jubilerande måltid ackompanjerad med Nuits Saint-Georges från 1997, och DVDn är laddad med filmen igen…
Vi har tillsammans njutit av en låååång och god middag hemma och pratat om år efter år… Fascinerande med alla känslor, upplevelser och intryck vi fått varit med om tillsammans under dessa år…
Nu njuter vi, och slutar blogga för idag…

KÄRLEK…
/olle och kaimei

Tankar om Sverige

2007-10-28T16:59:00.000+01:00

Sitter på Changi Airport och väntar på ett försenat flygplan som ska ta mig till London. I väskan väntar de avslutande kapitlen av Claes Hylingers helt underbara bok Hotell Erfarenheten som jag inhandlade i Stockholm för 2 veckor sedan när vi återigen vandrade på stockholms gator...
Nu sitter jag som sagt och väntar och följer upplösningen av Allsvenskan med spänning på 'scorecenter" med live-uppdateringar. Jag måste säga att det är lite spännande. Det är kul att kunna konstatera att den ifrågasatte Charlie Davies i Bajen fått göra ett hat-trick i allsvenskan sista suckande minuter...
Tänk att få sitta på Kvarnen ikväll och prata minnen från säsongen och diskutera vad som egentligen gick fel, och vilka värvningar vi ska göra inför nästa säsong. Ska vi behålla Charlie? Vad händer med Eguren? Kommer Paulinio att finnas med i startelvan i vår?
Sen vill jag senare i veckan sitta på nån litterär bar och prata om Hylingers excellenta enkelhet och storhet...
Nåväl snart lyfter planet mot London och jag gör nog rätt i att röra mig mot gaten snart...

Jackie Chan och jag...

2007-10-01T15:16:00.000+02:00

vips – så var vi inne i oktober… Om 2 veckor kommer vi vandra på Stockholms gator igen, om än bara för en vecka. Ska bli kul att få se lite gulnande löv, få mysa med tända ljus på nån krog på Södermalm och se vad det blivit av Stockholm ett år efter Reinfeldts övertagande. Hur är det nu då?
Vi har börjat vänja oss vid det starkt marknadsinriktade Singapore – pengar och individens ekonomiska lycka står högt på dagordningen...>>
Det har fått konsekvenser även för oss. Vi hyr ju en skön lägenhet på 22:a våningen ett stenkast från stans kommers – Orchard Road. En intressant företeelse i Singapore är något som går under benämningen en-bloc-sales. En-bloc innebär att gamla hus (asså byggda på 80-talet) köps upp av starka investerare som river ner husen och bygger upp nya moderna komplex på samma plats. Vår lägenhet med ljuvlig 80-talscharm har nu utsatts för ett uppköp. Dock måste 80% av lägenhetsinnehavarna i en hus vara för en försäljning för att den ska gå i lås. I vårt hus har det varit möten och omröstningar under hela våren. Till slut fick ”säljar-gänget” övertaget och nu är det klappat och klart. Kuriosa i försäljningen av vårt hus var att en av de sista som till slut satte pennan till pappret och skrev under var självaste Jackie Chan som äger en av lägenheterna i vårt hus… För oss innebär det att vi kommer att tvingas flytta – i bästa fall i slutet av nästa år, i värsta fall redan till våren… Så den gamle actionhjälten kör ut oss på gatan…
Lägenhetsinnehavarna tjänar massvis. För vår lägenhet på 160 kvadrat fick vår hyresvärd 3.8 miljoner singdollar, ungefär 18 miljoner svenska kronor. Vår hyresvärd är lycklig och ser nu fram emot att försöka hitta något nytt investeringsobjekt.
Nåväl, nu ser vi fram emot ett par dagar i Stockholm och några dagars välbehövligt spatserande på kylslagna gator…

gott...

2007-09-08T15:46:00.000+02:00

Fiskgryta Sichuan med heta smaker och mjuka fiskbitar, Chillikrabba enligt Singaporiansk sed, vegetarisk indisk buffé som får gomseglet att resa sig upp och applådera, thailändsk grön curry som gottar sig med chili, vitlök och lime, handrullade nudlar från japan, kinesiska dumplings med skön vinäger, vietnamesiska silkeslena glasnudlar inrullade i skira risblad som samsas med färska räkor, nyfångade skaldjur direkt på grillen enlig indonesiskt bruk, mexikansk mat i malaysia…
Ibland är det helt underbart att åka till IKEA och beställa in en tallrik gravad lax och en Spendrups Old Gold och se på barnen då de kastar sig över 15 köttbullar i gräddsås…
Sedan kan vi förnöjda åka hem och pressa en vattenmelonjuice och äta några Mangosten, några skivor färsk Mango och en söt ananas…

Några bilder från sommaren...

2007-08-19T14:12:00.000+02:00

...i ett första försök att delge några bildbevis från sommarens äventyr ligger nu en högst odesignad bildsida uppe på det världsomspännande datanätet internet...
Här är den...

När jag fått lite mer kläm på data-verktygen kommer det nog ligga fler bildsidor uppe, med lite olika perspektiv...

Nåväl, klockan är åtta på söndagskvällen i Singapore och om 4 timmar lyfter planet mot Seoul, nattflygning och ett uppvaknande i Seoul 6 timmar senare... Jobb i fyra dagar i Korea och sedan hem på torsdagnatten...
ha en underbar vecka...

Semester…

2007-08-02T17:01:00.000+02:00

3 veckor i Kina – underbart…
Vi har nu landat tillbaka i Singapore efter 3 veckors tur i Kina. Vi startade i Beijing och avslutade i Guangzhou – asså en resa från öst till väst i det gigantiska landet Kina…

- Beijing – första dagarna på semestern chillade vi mest på ett par sköna barer och några coola lounger för att varva ner… staden bara växer och växer – det är helt sjukt hur stort Beijing har blivit…
…nattåg till Ping Yao på hårda sängar – Kaimei vill att vi ska resa bland kineser och det är toppen. Vi får träna kinesiska och lära oss kinesiska kortspel inpå småtimmarna…
- Ping Yao - en otroligt vacker liten stad i Kinas mitt där vi vandrade runt bland gränder och solade oss i värmen. När vi vandrade på bakgatorna kändes det lite som att vrida tillbaka klockan ett par decennier… Vi passade även på att resa ut till en område strax utanför Ping Yao som är Kinas mycket förorenade koldistrikt. Det gav en verkligen perspektiv på Kinas snabba expansion och dess baksidor fjärran de glättiga fasader vi västerlänningar får se i storstäderna. När vi passerade förbi de mest förorenade området föll domen för de skrupellösa ägarna för tegelbruket som skaffat personal genom att kidnappa bönder och kedja fast dessa vid maskiner.
…nattåg till xian på hårda sängar…
- Xian - terrakotta-armén, Olle tokletade skor storlek 45 utan framgång och med en mage i uppror. Vi träffade släktingar och njöt av en stad med lite europeisk känsla...
…flyg till Kunming
- Kunming, här är vi nu och har idag besökt stenskogarna och en skön galleri-gata. Vi hittade lite surt kinesiskt vitt vin som vi glatt inmundigade, det måste dock sägas att det kinesiska vinet blir allt bättre – även om det har kvar sin karaktäristiska smak…
…hyra bil och ta oss upp i bergen
- Dali – en stilla by vid foten av sjön Erhai, staden är vacker med sin närhet till sjön. Vi vandrade mest kring och tog det stilla…
- Lijiang – vi planerade 4 nätter i Lijiang, det blev 8:a… Visst är det turistigt, visst är det dyrt, men klimatet… Att komma från tropiska Singapore till Lijiang som svensk är en dröm – 25 grader på dagen och svalt på kvällen och natten – underbart… Blå himmel, frisk luft och svalkande vindar… Massvis av naturupplevelser bland bergen på, typ, 2500 meters höjd. Vi hyrde hästar och red ut över bergen, vi drack Puer-te med bönderna i byarna, vi tradade bort Ella och Leons kusin TunTun för 300 getter, vi spelade ma-jong och framför allt bodde vi i ett underbart guesthouse där te stod i centrum och lugn var ett honnörsord…
- Shangri-la, när vi bodde i Lijiang hann vi med en avstickare till det mytomspunna Shangri-La. Visserligen hette byn Zhong Dian tills 2005 då stadens borgmästare bestämde att boken Lost Horizons måste ha avsetts utspela sig i drömlandskapet kring deras lilla by. Helt sonika bytte han sålunda namn på byn och idag attraherar den turister från världens alla hörn – dock har den inte hunnit med att anpassas än, så fortfarande finns lite genuin känsla kvar…
…flyg från Lijiang till Kunming och sedan tåg i 29 timmar till Guangzhou, denna gång på mjuka sängar… Tågresan i sig var en riktig upplevelse, att se ut över det vackra landskapet som sakta vindlar förbi tågfönstren var underbart..
- Guangzhou – sista stopp på resan och ett par dagar hos Kaimeis syster. Massvis av intryck naturligtvis… En dag tog vi bilen och drog 6 timmar in i landet för att besöka ShanShan som är Ella och Leons kusin i Guangzhou. Hon pluggar på universitetet i Guangzhou och denna sommar jobbade hon som frivillig lärare i en liten bonnby bland bergen i Guangdong-provinsen. Väl framme i denna vilda västern liknande stad – en gata på 300 meter som kantades av fallfärdiga hus – blev naturligtvis Olle den stora attraktionen. 195, stor näsa och icke-kines – för många ungdomar i denna skola var det första gången det fick se en livs levande västerlänning. Det har ju sett dem på TV förr, men nu stod han där mitt ibland dem… Olle passade även på att extraknäcka lite som lärare i engelska… How are you? Happy, Sad, Angry, Hungry??? Läs allt om det på: http://www.gwnews.net/article.php?ID=36602 – kinesisk media är vaken…

Nåväl, vi avslutade semestern på en gigantisk nöjespark i Guangzhou som tävlar med Disneyland i Hong Kong, fast på kinesiska… Det är mycket som förändras, det är mycket som sker i det gigantiska landet i öst… Människor förändras, städer får nya fasader och överraskningarnas tid är inte förbi… Ofta blir man väldigt överraskad i Kina och för ddet mest väldigt positivt och för oss som älskar överraskningar är det underbart att uppleva Kina av idag…

möten...

2007-06-28T03:58:00.000+02:00

det är spännande att få perspektiv på det man gör. 2 händelser under de senaste 6 månaderna har etsat sig fast på mina näthinnor. Den första utspelade sig i Kina.

Under ett besök i Kina passade jag på att åka ut med en "säljare" på fältet för att försöka förstå deras vardag och vad de brottas med för dilemman. Jag fick följa mer på ett möte med en läkare på ett av Shanghais många sjukhus. Detta sjukhus specialiserade sig på hjärtsjuka, ni förstår nog varför just detta möte blev speciellt för mig... Läkaren pratade om sitt sjukhus, rabblade en del siffror och pratade stolt om sitt arbete. Han visade sig vara en av Kinas ledande doktorer vad gäller cardiovaskulära sjukdomar. Jag blev förstår väldigt nyfiken och började ställa frågor först inom området, och han var mäkta imponerad av min kunskap i ämnet... Jag berättade varför och samtalet blev mycket spännande. Sedan gled vi in på frågor om ledarskap. Han var ju ändå sjukhuschef, en ledande specialist som förväntades utveckla cv-området och pappa... Hur hanterade han sin stress... Det visade sig att han även under helgerna åkte på turné till andra sjukhus och gästspelade med sin specialkompetens och jag undrade hur han orkade.. Han sa att han brann för detta och att det var hans mänskliga skyldighet att dela med sig av sin kunskap och hjälpa andra.

Sedan tog han mig på en rundtur i sjukhuset, sett med svenska ögon så kan man säga att sjukhuset var allt annat än fräscht. Vi gick runt i salarna med nyopererade hjärtpatienter. Ofta delade ett 10-tal personer rum och runt sängarna satt vänner och bekanta. Många var äldre, men här och där fanns även yngre patienter. Det var fullt... I en av salarna visade doktorn mig stolt en patient som var 93 år och just fått en pacemaker inopererad. Damen såg mycket gammal och sliten ut. Jag fascinerades över hur man i ett land som Kina med dödsstraff och utan FNs mänskliga rättigheter resonerade när de opererar in en pacemaker i en 93 år gammal dam som knappt kan prata (vad jag förstod). Läkaren hade lite svårt att förstå min fråga, för honom var det självklart - att hela människor får aldrig kokas ner till någon slags cost/benefit-analys utan det handlar om respekt för det levande...

Den andra händelsen som etsat sig fast var under liknande omständigheter fast i Vietnam. sjukhuset som vi var på var inte ett hjärtsjukhus utan specialiserade sig på cancersjuka. Scenariot var ungefär detsamma som i Kina, träffa sjukhuschefen, prata och sedan rundtur. Jag hade mindre att tillföra vad gällde onkologi - men jag försökte så gott jag kunde... Det gick bättre att prata ledningsfrågor - det finns verkligen ett behov av att stödja dessa läkare i sin mission att driva sjukvård i dessa länder.

Under rundturen på sjukhuset bland många äldre i överfulla salar hamnade vi till sist i ett rum med barn som drabbats av cancer. I en säng satt 4 pojkar i 6-7 års åldern som delade säng och trött pratade men varandra. De log sällan, men fascinerades av den långe mannen med hår i ansiktet som just kommit på besök. Deras ögon blev större, men till skillnad från andra vietnamesiska pojkar pekade inte finger och pratade i mun på varandra. De satt tyst och tittade och sa inte ett ord, det bvar nästan helt tyst i sjukhussalen. Det slet tag i min hjärta att se dessa pojkar delandes säng i denna varma och smutsiga sjukhussal, jag könde hur det trades i ögonen... Läkaren berättade att det hade gått för långt för dessa pojkar och att alla i rummet som vi besökte inte skulle ha en chans. De försökte så gott de kunda att lindra smärtan med "alvedon", men annars fanns inte mycket mer man kunde göra. Jag riktigt såg hjälplösheten i läkarens ögon och förtvivlan över att inte räcka till. Det var inte helt enkelt att stå bredvid och försöka hålla tillbaka tårarna... Jag ville kasta kavajen och kavla upp skjortärmarna och försöka hjälpa till i ett land där sjukhusvården är väldigt underutvecklat och där mutor från är mer regel än undantag i läkarnas vardag (dock inte från AZ). Jag undrar hur pojkarna har det idag...

två möten, två upplevelser som kommer sitta fast i mitt minne för lång tid framöver...

En månad går fort...

2007-05-31T07:11:00.000+02:00

Vi började maj med att njuta av snorkling boendes i en primitiv bungalow några meter från stranden på Tioman i Malaysia. Hela familjen fick uppleva en värld av bländande koraller och fiskar som vi vanligtvis endast ser i akvarium. Dagar har passerat och intryck har svischat förbi i en värld som mer och mer blir vår. Vi har hunnit med att upptäcka nya muskler i vår kropp genom att testa wakeboard i vattnet mellan Singapore och Malaysia. Vi har upplevt GSS (great singapore sale) i konsumismens tempel. Ella fick uppleva det Singaporianska sjukvårdsystemet i där läkarna bemöter patienter som ett löpande band och vårdnadskostnaderna är skyhöga. Vi har fått vårt första riktiga besök från Sverige då Olles syster kom förbi en vecka och undersökte vad vi håller på med här nere.
I Singapore har det regnat en hel del i maj för ovanlighetens skull. Klimatförändringarna känns även här.
Terminen lider mot sitt slut och sommaren närmar sig med stormande steg. I Singapore är maj avslutens tid, många flyttar många ”hem” och nya människor gör sig redo för att flytta hit. Vi får uppleva kalas och cocktailpartyn på olika country klubbar, mingel och ”nice to meet you”
Barnen går sista veckan i skolan innan 2 månaders sommarlov väntar. Vi kommer detta år att åka till Kina och där möta upp familjen Schyborger för att resa runt ett par veckor.
Olles syster kom med en hel del välkomna presenter från Sverige, barnen gladdes åt godiset och serietidningarna, Kaimei av att få träffas och prata och Olle av att få lite torrostade jordnötter och årets hittills bästa CD – Sällskapet… För er som ännu inte skaffat den så är det en extremt starkt rekommendation att genast bege er ner till närmast skivaffär och inhandla den…
Ikväll satt jag och Kaimei och lyssnade till skivan igen. Vi slöt ögonen till låten ”rum 212” och skrev därefter varsin historia om de bilder vi skapade för oss själva till den vackra musiken.
I interaktivitetens tidevarv vill nu uppmana dig att luta dig tillbaka 4 minuter och sluta ögonen och skapa lite egna bilder med hjälp av musiken. Eftersom några av er inte hunnit skaffat er skivan än har vi klippt in musikvideon nedan, men titta inte på den först – slut ögonen och dröm dig bort en stund från din vardag. Skriv ner dina intryck och posta dem som en kommentar…

Ett land utan McDonalds…

2007-05-02T17:21:00.000+02:00

Vietnam är en spännande bekantskap – varma människor, svårtolkad kultur där olika kolonisatörer påverkat landets historia och kul möten… Efter en veckas jobb i Ho Chi Minh City är jag fylld av intryck av ständig rörelse och en tro på en bättre morgondag. Ett land med mycket vilja och fjärran Singapores effektivitet och renlighet. Jag återkommer ständigt till min favoritkocks kommentar när han besökte Singapore nyligen och fick frågan av vad Singapore behövde – More dirt; no dirt means no pleasure. Like food or sex, messier is better…
Vietnam var fullt av beaktansvärda möten upplevelser. Min vana trogen när jag kommer till en ny stad promenerar jag ett par timmar i kvarteren för att insupa lite atmosfär. I HCMC strosade jag runt bland paradgator, bakgator och trånga gränder en kväll och på väg tillbaka till hotellet gick jag på en ”bar och restauranggata” och fick syn på ett gäng yngre kvinnor ett 50-tal meter framför mig. De var välklädda och på avstånd såg de avspända ut där de stod och småpratade och skrattade ihop. Jag närmade mig med lagom lugna steg, ett par meter från dem iakttog jag dem lite mer nyfiket och fascinerades av att de alla var tämligen fagra. När jag sakta gick igenom klungan sattes mina föreställningar på prov. En av kvinnorna vände sig emot mig och sa: ”Hello handsome” med mörk basröst… Jag vände mig om och såg rakt in i en kvinnas ansikte men insåg ganska snart att jag befann mig bland ett 20-tal transvestiter i den ljumma vietnamesiska natten. Allt är inte vad det ser ut att vara… Det är ljuvligt att bli överraskad i en värld där allt mer blir förutsägbart…
För övrigt var det befriande att upptäcka ett land som varken hade McDonalds eller Starbucks som annars breder ut sig över det asiatiska stadslandskapet.
Jag längtar redan tillbaka till Ho Chi Minh City, till de nyfikna människorna, till de ständiga rörelserna och till fler överraskningar…

lördagmorgon i tropikerna...

2007-04-21T04:13:00.000+02:00

så blev det helg igen, skönt...
en typisk lördag - Leon har precis stuckit till Minoko's födelsedagsfest, vilket i sig är ett helt äventyr. Vi har fått tränga bort födelsedagskalas för de närmsta vännerna och sedan en kväll med familjen. Här är födelsedagsfesterna för barn stora, viktiga och välorganisaerade events... Inhyrd personal, caterad mat, party-organisatörer och minitiöst designad födelsedagstårta. Vi har fortfarande till september på oss för att planera vår första barnfödelsedag i Singapore.
Ella och jag har satt på oss våra träningskläder för att ta hissen ner och spela lite tennis, sedan vill Ella bada...
Helgerna blir ganska aktivitetsinriktade - mycket att stå i.
Jag har dock snott ett par minuter för att skriva ner några ord på bloggen och lyssna till einstürzende neubaten. Det känns uppfräschande att få lite tysk industrimusik till morgonkaffet. Det är min egna lilla revolt mot Starbuckifieringen av världen. Starbucks är väl det ultimata beviset på den likriktning, anti-kreativitet och den globala konfirmeringen som breder ut sig över världen. Att gå in på Starbucks i Singapore, Seoul, Shanghai, Stockholm, Santiago, Stuttgart eller Sydney är en föga förvånande upplevelse. Överallt ser det likadant ut, kaffet smakar väldigt lite och helst ska det vara de:kaffinerat. I bakgrunden hörs samplad lounge-muzak ála standardjazz som inte sticker ut eller berör. Ingen ska bli upprörd, ingen ska ha några åsikter - allt är sådär ospännande...
Det är därför underbart att nu njuta med min hemlagade espresso med javanesiska böner som jag köpte på en lokal marknad av en Indonesisk kaffekonnosör som förklarade varenda bönas karaktär och särart med underbar lust och energi. Han var intresserad av hur jag ville ha mitt kaffe, ställd 100-tals frågor. Han vände och vred på mina resonemang och lät mig dofta på minst 20 olika sorters bönor. Till slut såg han väldigt nöjd ut, han trodde sig hittat mina favoritbönor och ville blanda dem till den långe svensken. En javanesisk böna som odlats högt på de indonesiska öarnas djungelklädda berg där klimatet med sina varma sjöbrisar, sin jämna temperatur och stora luftfuktighet sätter sin prägel på bönorna. Bönorna har sedan lagrats ute i minst två monsunperioder. Kaffet som nu kommer ut från min La Pavoni är kraftigt, tjockt, runt, fylligt och torrt. Till detta blandade han in 10% Kopi Luwak!!! och kaffet blev komplett, en smak som verkligen är utpräglad och originell...

Det finns mycket att upptäcka om man vandrar på bakgator, slår sig i slang med folket på marknaden och ställer lite nyfikna frågor till taxichaffisen. Det är det som skapar perspektiv och berikar ens liv...

auf wiedersehn...

en dubbel värld...

2007-03-31T17:34:00.000+02:00

Lever man analogt får man ibland oväntade överraskningar… Häromdagen framkallade jag lite bilder på traditionellt sätt. Jag tog ut rullen ur kameran och gick till fotobutiken för att få bilderna framkallade. Efter en kvart ringde de från butiken och meddelade att filmen var dubbelexponerad. Ella hade lekt med kameran och tagit 24 bilder på Leon, och jag som ovetande fader undrade vad som var fel på min kamera. Jag laddade om filmen och tog själv 24 bilder. Det blev en oväntad och kul överraskning. De flesta bilderna var enbart trista, men 5-6 bilder blev faktiskt riktigt ”konstnärliga”.
Detta skulle aldrig ha hänt med vår digitala kamera. Med den tar man en bild, kollar på bakstycket och får direkt feedback om bilden är nåt att ha eller bara kasta för att ta en ny…
Digitalkamerorna har definitivt gjort sitt intåg i fotovärlden. Få kufar fotograferar fortfarande med en vanlig kamera och ännu färre gör som jag – laddar den med svart/vit film… för mig var upptäckten av den dubbelexponerade filmen en kär överraskning. Jag kände mig lite arty igen och sprang hem för att få in bilderna i dator, man vill ju ändå vara lite modern…
Nu ska jag fortsätta mitt projekt med att dubbelexponera filmer, det får ju ganska oväntade och kreativa effekter och en dag kanske jag kan kontrollera dubbla budskap i en dubbel värld…

Iakttagelser på tunnelbanan...

2007-03-24T14:35:00.000+01:00

I fredags morse på väg till jobbet i tunnelbanan fascinerades jag över en händelse som man sällan ser i Sverige. I Singapore, såsom i Sverige finns det en massa olika gratistidningar i tunnelbanan. I Sverige dignar tunnelbanevagnarna av urlästa ex efter morgonrusningen.
Då och då i Sverige påpekar någon från den äldre generationen till de ynglingar som slarvigt slänger sin tidning på sätet bredvid att de borde plocka med sig tidningen och inte bara låta den ligga - det ser ju sååå skräpigt ut... Då möts ofta den äldre generationen av en arg min och eventuellt en väsande kommentar om att sköta sig själv. Ilskan ageras ut för en kort sekund då den unge vänder sin frustration mot "över-jaget"... Den svenska ynglingen finns i alla tunnelbanevagnar och kommer nog alltid att bemöta tillrättavisningar från den äldre generationen med en viss ilska och frustration.
I Singapore ser jag aldrig dessa tidningar annat än när de delas ut, jag undrar var de tar vägen... Så på fredagsmorgonen reste sig en singaporiansk yngling upp för att lämna tunnelbanan och kvar på sätet bredvid lämnade han sin tidning... Han tog sitt första steg mot utgången och...
...3! personer påpekade då högst bestämt att han måste ta med sig sin tidning. Ynglingen plockade upp tidningen med ett leende och ursäktade sig artigt...
Jag funderade då en stund över vad som händer med dessa singaporianska ungdomar som växer upp i ett samhälle där revolten mot över-jaget ses som ett ytterst olämpligt beteende. Är det kulturbundet att behöva utagera sin rätt att vara sig själv, eller håller de singaporianska ungdomarna ilskan och lusten att revoltera inom sig. Knyter de näven i fickan, har de inget behov av att skrika "!!@&€%"#%&(#€%", bidar de sin tid...
Eller vad händer då den dag då trycket blir för stort där inne, vad händer den dag då...

Klimathot - Vad är det?

2007-03-20T16:15:00.000+01:00

Nu när klimathotet blivit ett vardagsuttryck i Sverige och västvärlden, så har vi flyttat hela familjen från den kalla nord till tropiska Singapore. Vi måste nog säga att vi är lite av trendsetters. För oss nordbor som är vana att leva med 7 månader av kyla och mörker känns det obegripligt att det finns ställe på det här jordklotet där folk aldrig behöver uppleva hur vintern känns. Inte heller kan de uppleva de dramatiska förändringar ett land med 4 tydliga årstider kan erbjuda. Faktum är att redan när vi bara pratade om att flytta till Singapore började vi då och då kolla på väderkartan på DNs sista sida. Det finns 2 sorters väder i Singapore. Det är 28 grader och regn och 28 grader och sol. Vi läste i en reseguide för att förbereda oss som påstod att Singapores klimat är varmt och fuktig, eller mycket varmt och mycket fuktigt. Nu kan vi varmt konstatera att - det stämmer...

När det inte regnar i Singapore kan solen blir ordentligt het. Det är då man slås av att extrem värme och extrem kyla i vissa lägen kan kännas likadant. Tänk dig hur det känns att komma in till ett ombonat svenskt hem med varma element och öppen spis efter en lång promenad i bitande kyla. Glasögonen blir immiga och ansiktet får rosiga kinder. Det är den längtan efter ett kyligt luftkonditionerad shoppingcenter man får i Singapore efter att ha gått några varv under den tropiska solen. Glasögonen blir även immiga i Singapore, men det är när man går ut i värmen efter spenderat en tid i ett kyligt shoppingrum.

”Singapores grundare” Mr. Lee Guangyao fick en fråga av en västerländsk journalist om vilken uppfinning han såg som den viktigaste under förra århundradet. Mr. Lee svarade utan att tveka en sekund: air condition! Det är tack vara luftkonditionering som människor kring ekvatorn för första gången kan studera och arbeta i klassrum och kontor i 20 grader – på samma villkor som de människor som bor på jordklotets kalla halva. För första gången kunna tänka utan att huvud blir varmt. Det kan Singaporianerna tacka luftkonditioneringen för. Efter 2 månader i Singapore förstår vi Mr. Lees poäng.

De senaste somrarna har vi spenderat några veckor på den franska västkusten. När solen stod som högst på himlen under dagen flämtade vi utan luftkonditionering i vår lilla studio. Kaimei roade sig då med att läsa en biografi om Napoleon. Det som berörde henne mest i denna bok var inte slagfälten och de heroiska hjältedåd som beskrevs i boken, utan Napoleons sista dagar på St Helena. På denna lilla tropiska ö nära ekvatorn levde då denna legendariske lille man i eländig värme och fuktighet sina sista dagar. Det var den värmen och det oändliga havet som kramade musten ur den franske kejsaren. Han orkade inte tänka, inte agera, inte regera. Det var i denna värme han gav upp tanken om att återvända till Europa…
Värmen hade förvandlat en av världshistoriens starkaste profil och finurligaste strateg till en slö gammal man. Det enda man längtar efter i värmen är att lägga sig i skuggan och vila ett tag. Kylan i vår kalla nord tvingar människor till att tänka, finna kreativa lösningar och söka nya vägar för att överleva. Ser vi till svenskarna och vårt outsinliga sökande efter nya idéer, nya uppfinningar och nya lösningar så förstår ni nog vad vi menar.
Men värmen då? Värmen tar en massa energi från oss människor och förvandlar oss till orkeslösa, lagom lata individer som söker ett parasoll och något svalkande. Läser vi lite civilisationsteori så brukar de lärde framhärda att alla stora civilisationer växt fram vid stora floder där klimatet är milt och levnadsvillkoren gynnsamma. Det är nog inte helt enkelt att skapa en civilisation där är segt att tänka och man helst bara vill vila i skuggan.

När man tittar på länder runt ekvatorn upptäcker man ganska snabbt att Singapore är det tropiska land som har den i särklass bästa ekonomin (om nu det ska vara ett tecken på utveckling…). Är det luftkonditioneringen som Singaporianerna ska tacka sitt välstånd för? När vårt jordklot bara blir varmare och varmare är då luftkonditioneringen vår tids paradox? Luftkonditioneringen sänker ju temperaturen inomhus samtidigt som den släpper ut en massa varm luft och gör luften ute än varmare. Samtidigt som luftkonditioneringen i sig behöver energi från något kraftverk som inte heller verkar gynna vår jord. Denna ondskans cirkel känns som en rejäl utmaning för vårt allt varmare klot.

När det gäller miljömedvetenheten i Singapore så ligger den fortfarande på nivån: inte skräpa ner på våra gator… Nyligen basunerade regeringens nyhetsorgan Strait Times ut ett chockerande reportage om att den unga generationens singaporianer är mindre miljömedvetna är deras äldre med-medborgare. Kan det vara så att unga människor världen över vill göra lite revolt, men i ett land som Singapore där drogmissbrukare döms till döden, klottrare straffas med hårda spöstraff och alkoholister endast är rika västerlänningar (dyrt med vin…) så är et sätt att protestera att slänga lite skräp på gatan… dock måste sägas att singaporianerna älskar sitt land och dess miljö. I parken ligger indiska gästarbetare på knä för att gnugga bort svarta märken på trottoaren, i vårt bostadskomplex kommer då människor utklädda till rymdvarelser för att bespruta våra gräsytor och buskar med nåt som dödar alla insekter i sin väg och där varje restaurang har en person som springer runt med en trasa och en flaska med nåt konstigt blått i som de putsar upp alla ytor med
Singapore fortsätter att vara världens renaste stad/stat, så vad bryr sig singaporianerna om ett litet klimathot – Singapore är ju ändå ett av världens varmaste länder.

2007-03-09T10:26:00.000+01:00

För 2 dagar sedan satt jag i taxin på väg från Ichian Airport in till Seoul City och lyssnade på Tom Jones. Den gladlynte taxichaffören sjöng med då och då med en oefterhärmlig brytning, han bjöd på tuggummi och försökte så gott det gick att visa mig det viktigast landmärkena på väg in mot stan. Det snöade ute och utanför fönstret gled ett gråtrist landskap förbi - det kändes väldigt mycket som Sverige. Taxa metern stannade på 52 640 och jag undrar än i dag hur mycket det egentligen är... Det är spännnade med nya valutor, det är lite som det var att upptäcka Europa på tågluffarna under 80-talet. Allt var lite olika, Starbucks, MacDonalds och 7-11 fanns inte överallt.
Korea är kul, människorna är öppna, nyfikna och vill veta massor. Det känns som en nation med såväl framåtanda som växtvärk. Det lilla jag hann se av Seoul var en storstad i nordasiatiskt snitt med funktionella hus byggda på 70 och 80-talet, breda paradgator och snirkliga gränder i bakgrunden. Överallt möts man av den Sydkoreanska flaggan och de dröjer inte många minuter innan de vill prata fotboll och då framför allt VM 2002... De är stolta...
Nu sitter jag på flygplatsen Ichiban igen, uppkopplad virtuellt och skriver på svenska på en blogg någonstans i världen. Och nu går planet snart, så det är bäst att hasta till gejten...

Gott Nytt År, igen!

2007-02-18T18:39:00.000+01:00

Ella kom hem från skolan förra veckan och sa:
”tes ier is tö ise av te pigg!”
hon fick säga det ett par gånger till innan vi förstod vad hon sa… Just det, This year is the year of the pig!!! Det var Ellas replik som hon hade i skolans nyårsspel där hon spelade en liten svart ko som ska hälsa alla välkomna till det nya året. Nu är det kinesiska nyåret! Den kinesiska befolkningen i hela världen ska med pompa och ståt fira den för kineser viktigaste helgen.

När vi landade i Singapore för en dryg månad sen börjar det nu gå upp för oss vilket inflytande den kinesiska kulturen har i regionen. Veckorna innan kinesiska nyåret, pyntades hela stan med den röda lyckofärgen. Det är nyårsrea, ála mellandagsrea, i vartenda shoppingcenter och i Chinatown öppnade över 400 små marknadsstånd för att sälja lycka och framgång i små lyxiga röda och guldfärgade förpackningar. För att verkligen visa det är början på ett nytt år, så offentliggjordes också den Singaporianska regeringens budgetproposition dagen innan det kinesiska nyåret. Nu vet alla hur stor plånbok de kommer att få under det nya året.

Kinesiska pratas av inte bara av de 1.3 miljarder kineser som bor i Kina, utan också av 23 miljoner Taiwaneser, 7 miljoner Hongkongneser samt sammanlagt 10 miljoner kineser som bor i Malaysia och i Singapore. Trots att kinesiska pratas med över hundra olika dialekter är det ändå märkligt att vi kan göra oss förstådda med ett språk som Kaimei vuxit upp med hundratals mil från Singapore. Häromdagen när vi steg in i en taxi frågade chauffören naturligtvis vart vi skulle och såg manande på den stora blonda mannen som satt i framsätet. Kaimei satt i baksätet med barnen och pratade glatt på kinesiska. Chauffören blev mycket engagerad och frågade var Kaimei kom och sedan förvandlades taxiresan till en lektion i om hur viktigt det är att behålla sina kinesiska rötter. Chauffören var en infödd Singaporian, men hans förfäder hade immigrerat hit från Kina för, typ, hundra år sedan. Han pratade stolt på kinesiska och var upprörd över dagens ungdomar som vet så lite om den kinesiska kulturen.

Det kinesiska nyåret är viktigt för alla. Det kan man inte missa. Dagarna innan nyårsafton har många klädbutiker redan börjat sin nyårssemester, men mataffärerna håller öppet hela natten. Det är den sista chansen singaporianerna har att inhandla all mat som bara måste finnas på bordet på familjens nyårsaftonsmiddag. Traditionerna skiljer sig från de vanliga nordkinesiska, det är väl kanske inte så konstigt. Även inom Kina skiljer sig det mycket i vad man äter i norra och i södra Kina.

På många sätt blir dock de kinesiska traditionerna mer välbevarade i länder som Singapore, Malaysia eller Taiwan än i själv Kina. I Singapore nyårs är anknytningen till den kinesiska traditionella kalendern. I den finns många bestämmelser. T ex somliga dagar får man inte träffa vänner, medan andra dagar är bra för att låna pengar. Det är mycket mer snack om vad som är tabu och vad som är lyckobringande här i nyårstid. Även om fyrverkerier är helt förbjudet här, så organiserar regeringen pompösa fyrverkerier, allt enligt den kinesiska kalenders traditionella bestämmelser. I Kina är många av dessa seder och bruk avskaffade av den kommunistiska regimen då de ansågs vara vidskepelser och ha ont inflytande på folket…

Rätt & Fel

2007-02-05T15:44:00.000+01:00

Singapore är ett land där lagens långa arm är påtaglig. Det går inte att ta fel på när på morgonen öppnar landets dominerande tidning, The Strait Times. På tidningens första sidor, bland reklam för billig elektronik, kan man varje dag läsa ”Today´s Prime Crime Story”. Det är som att läsa reportage direkt hämtade från CSI Singapore, fullt med detaljerade beskrivningar av fallens början och slut, detaljerade beskrivningar av den teknisk bevisningen samt utdrag och utsagor ur rättsprocessen. Tills slut får man som läsare klart för sig att den dödsdömde 32-åringen som brutalt mördade sin bästa väns fru verkligen förtjänar sitt straff.

Förra veckan hängdes 2 narkotikasmugglare från Nigeria i Changi-fängelset. Det gör Singapore till landet som realiserar flest dödsstraff per captia i hela världen, fler än i det hårt kritiserade Kina… Protester från det internationella samfundet finns naturligtvis, men i Singapore hör eller ser vi sällan några.
De två Nigerianska killarna hade med sig 700 gram heroin då de blev ertappade på Changi-flygplatsen. Singapores gräns för dödsstraff för innehav av heroin är 15 gram... Det sägs att till och med Nigerias president skrivit till Singapores premiärminister Li och bett om nåd för de två unga killarna. Li´s svar var: 700 gram heroin görs enkelt om till 45 000 doser på gatan och det som dessa doser kan åsamka samhället gör att dessa killar förtjänar lagens strängaste straff.

Ett annat fall handlade om den 26-åriga fruktförsäljaren från Malaysia som blev tagen på bar gärning då han och hans kompis fifflade med bankomatkort. De kopierade kundernas koder och gjorde uttag från deras konton. De hann ta ut 8000 singdollar innan de åkte fast. En lokal Singaporiansk domstol dömde dem till 4.5 års fängelse i fjol. Den unge fruktförsäljaren – som förmodligen inte har så stor koll på det singaporianska rättsväsendet – överklagade domen och framförde sin enkla roll i detta som en liten hantlangare som var ute efter lite snabba pengar. Högsta domstolen fastställde domen mot honom igår och istället för ett sänkt straff höjde de straffet till 12 år istället. Killen måste ha blivit bra förvånad…
De singaporianska domstolarna sänder ut tydliga signaler – jäklas inte med de Singaporianska finansiella institutionerna, ej heller med landets rättsväsende.

12 år för 8000 dollar... Ur ett svenskt perspektiv är det förunderligt. Jag kunde inte låta bli att nämna det för min singaporianska väninna Dawn. Vad är det killen inte kan lära sig på 4.5 år, som han behöver lära sig på 12 år i fängelse? Dawn kunde inte förstå mitt resonemang – hon säger att i Singapore kan alla som vill jobba få ett jobb och tjäna 8000 dollar på ett hederligt sätt, men att ta andras pengar då förtjänar brottslingar minst 12 år i fängelse.
Sedan tog samtalet snabbt slut…

fredag igen...

2007-01-26T15:01:00.000+01:00

Idag har vi fått en morgontidning - Strait Times Singapore, och till frukostkaffet fick vi läsa om Jens Lekmans fantastiska konsert i Little India igår kväll... Inför en publik som beskrivs som "geeky and bespectacled chic" representeras Sverige idag av en intressant artist på en av Singapores rara transklubbar Barbaablackchic. Känns lite trist att man missade det - men det ger ju en fingervisning av att det finns en spännande popscen att upptäcka även här...
På jobbet har jag kopplat upp SRs webbradio så nu kan jag lyssna på nattradion hela dagen när jag jobbar och avsluta arbetsdagen med morgonpasset...
Jag antar att vi nu efter en månad i Singapore börjar skapa oss lite svenska vanor, vilket kanske är ett tecken på att "turistperioden" går mot sitt slut och att vi börjar skapa oss en tillvaro här med lite svenska inslag för att inte tappa vår vanliga vardag... Det är kanske därför vi med glädje stannar upp vid TVn när Singaporianska televisionen visar en timmes dokumentär om den svenska supergruppen ABBA...
Nu stundar en ny helg och vi ska nyfiket upptäcka nya områden av vår lilla ö - vi får se vad vi hittar då...
...och jag har fått min första lön!!! så det blir kanske lite shopping...

i väntan på... - kabelkillen

2007-01-21T14:26:00.000+01:00

Jag sitter hemma på 22:a våningen och väntar på att kabelkillen som ska komma och installera bredband i vår nya lägenhet. Hittills har vi lyckats surfa på nån grannes nät och kunnat surfa trådlöst i lägenheten. Man behöver inte för mycket högteknologi för att kunna göra så. Så fort vi startar dator, så frågar datorn mig snällt om jag vill ansluta mig: Ja, gärna, svarar jag glatt och saken är klar.

Sedan kommer vår fastighetagent som hjälper oss att installera oss i Singapore och min skulle sett hennes min! ”Surfa på grannens nät, du vet hur det kan straffa sig, va!” Nej, det har vi naturligtvis inte en blekaste aning om… Hon började berätta om hur en 17-årlig kille surfade från en grannes hus och skickade elaka brev från grannens mailkonto, vilket slutade med killen fick 7-års fångelse. Jag tittade förstenat på min tekniskt kunniga man. ”Nej, jag kommer inte att skicka några hotbrev, inte ens från mitt egen mailkonto, försäkrade han leende.

Singapore är känt i världen vara ett hårt styrt land. Vart man än går så finns det skyltar som talar om för dig vilket straff du riskerar om du inte följer reglerna. 100 Singdollar för felparkering, 200 Singdollar om du röker på förbjudna ställen och 300 Singdollar om du inte spolar toaletten… Alla förbjud låter ibland som de är tagna direkt ur ett Seinfeld avsnitt, där de tar upp konstigheter i samhället och försöker förstå dessa underligheter. Allt detta som ibland ter sig lite underligt för en svensk som exempelvis att det är förbjudet för en man (obs, icke kvinna) att gå naken även i sin egen lägenhet. Myndigheten verkar också ha kontroll över vad som sker i Singaporianernas sängkammare, det sägs att oralsex anses vara osedligt och manlig homosexualitet är förbjudet. Överhuvudtaget verkar Singaporianska staten ta stor hänsyn till befolkningens välbefinnande, både den fysiska och den psykiska. Vi förvånas över att varje dag i nyheterna se så många reportage om nya medicinska landvinningar i kampen mot cancer såsom hur farligt det är att röka – och ingenting om Mona Sahlins eventuella kandidatur till ny socialdemokratisk ledare...

Staten Singapore ses ofta som ett gott exempel på det goda statliga ledarskapet i den traditionella asiatiska kulturens bemärkelse. En god far, en bra ledare, företagschef, statens ansvarlig, ska kunna vara en godhjärtad tyrann – god och visar barmhärtighet gentemot sina underställda, som kan vända på ansiktet i nästa ögonblick och straffa de som inte följer vad han säger utan pardon.

Men frågan är hur man i Singapore kan ta redan på så många diskreta saker om sina medborgare, som exempel om man spolar sin egen toalett hemma. Det sägs att Singapore är världens mest bevakade stat, varje centimeter av landets 697 kvadratkilometer är i princip bevakat. Det sägs att det Singaporianska staten sysselsätter över 2000 personer för att ta hand om dessa bevakningar. Militären köper dyra och avancerade utrustningar från väst, inte minst från Sverige. Bevakningens kan finnas precis överallt och dyka upp närsomhelst. Men är det så på riktigt?

Vi ställde den frågan till en professor som ägnat sitt liv åt att forska på olika kulturer världen runt och som även bott i Asien en massa år. Han såg på oss med ett mystiskt leende, tog en lång paus och sa: ”Det är inte viktig om det är sant eller inte, det viktigaste är att folket i landet tror på det. Glöm inte att varje Singaporian uppfostras till att tro att staten ser dem och bryr sig om dem sedan de föddes. Vänta och se hur lång tid det tar för er som utlänningar som ska bo i landet att också börjar tro på det…”
Vi har redan märkt hur utlänningar som bor i Singapore faktiskt är en viktig kulturbärare för den Singaporianska staten i att skapa vetskap kring denna rigorösa kontroll. Historien om killen som surfade på grannens nät har vi nu hört från flera olika håll från olika människor som bott i Singapore sedan ett tag tillbaka – några svenskar, några australiensare, några indier och några tyskar… Det kanske är så att det finns en internetpolis som patrullerar i korridorerna och kanske till och med en toalettinspektör som ringer på dörren och kollar att man faktiskt spolat (vi har hört att det finns!). Nu hoppas vi att kabelkillen snart ringer på vår dörr och kopplar upp oss så vi kan vara riktiga Singaporianska medborgare…

Nu, ringer det på dörren. Är jag säker på det är kabelkillen som kommer?

en vecka full av nya upplevelser...

2007-01-12T16:03:00.000+01:00

...å så nu har det singaporianska livet startat. Jag har hittat mitt skrivbord fått en dator, en telefon, nya kollegor, nya lunchvanor och börjat acklimatiserat mig till ett Singaporianskt arbetsliv...
Barnen har fått skoluniformer och börjat sina äventyr i varsin klass på ISS (International School of Singapore). Ella tycker det mesta är spännande, Leon är lite mer skeptiskt... Kaimei har hittat till läkaren för att kurera en begynnande halsfluss - det finns mycket att lära in, om och av med i ett nytt land...
Vi är nu uppkopplade hemma och har en TV med en massa konstiga kanaler, vi har till och med kirrat ett bankkonto...
Det är spännande att integreras i en ny kultur - många kulturella uppvaknanden... Singapore är ett väl fungerande land och allt finns - bara man lämnar en "refundable deposit". Vi lever något slags blandliv där vi ibland känner oss som turister och ibland som lantisar på besök i storstan.
Idag har det regnat - och regnet här skiljer sig verkligen från det svenska regnet. Här kommer det i massor och hela tiden, och vad man än gör blir man blöt. Det känns lite hypnotiskt att stilla se ut över massorna av vatten som slår mot mitt temperaturkontrollernade kontor på 28:e våningen - det är lätt att komma av sig och drömskt se ut över en molntung stad och glömma bort sina luteranska plikter - fascinerande...

kram till er alla...

en första helg i i vårt nya land

2007-01-07T14:59:00.000+01:00

Söndag kväll och helgen går mot sitt slut - imorgon är det första arbetsdagen för mig i mitt nya jobb, i mitt nya and, med nya kollegor, nya vanor, nya lunchrutiner, nytt kaffe, nytt korridorssnack, nya nummer att komma ihåg, nya männskor att möta etc etc etc...
Nu är det dock fortfarande söndag kväll och vi tänker tillbaka på en helg som givit shopping på Carrefour (några franska viner till pappa, lite franska kakor till mamma, franskt lördagsgodis till barnen) sedan valde vi att långsamt upptäcka singapore med den lokala bussen som tog oss ut till East Coast Park där vi fann en tandlös man som hyrde oss alla ett par inlines som vi skrinnade runt på ett par timmar... I perspektivet av att vi åkte vanliga skridskor på medborgarplatsen på söder i tisdags blev detta en stund för spännande jämförelser och eftertanke...
Söndagen spenderade vi vid hamnen där vi kollade in båten Götheborg som är här på besök och till slut fick Kaimei se sina översatta texter uppvisade för en allmänhet där intresserade singaporianer noggrannt läste hennes tecken... Sedan bar det av med nyvunna svenska vänner till en klubb (det ska visst vara så här) för sen lunch och bad - mycket njutbart...
Nu ser vi fram emot nästa dag...

Dagens skylt - allt regleras tydligt och klart i Singapore, följ vår spännande upptäcktresa efter spännande och informativa skyltar...
Skylt 1 - tagen klockan 17.37 den 5 januari 2007 på inlinestur med barnen i East Coast Park
Vad betyder skylten på bilden?
1 - inga fiskar eller katter på inlinespromenaden
X - man får inte slå katter med fiskar
2 - klappa fisken, inte katten

framme...

2007-01-03T17:44:00.000+01:00

...efter tolv å en halv timme flyg och 3 timmars transfertid i Bangkok, med koll på 18 kollin (13 incheckade) och barn som inte ville sova har vi nu landat in mjukt i vår lilla lya i Singapore. Från 22:a våningen ser jag nu ut över den singaporianska natten - blickande lampor, röda lyktor, grönt sken, blått neon, lila punkter i horisonten och alla dessa små lägenhetsfönster där människor har byggt sina liv i gulnande sken. Det är en svindalande och lätt surrealistisk känsla att vara här och att stanna här i ytterligare 24 månader asså i 727 dagar, det känns ofattbart nu, men vi återkommer med fler reflektioner kring det sen.
Efter att ha lämnat flyget så begav vi oss in mot lägenheten, väl där tog vi oss en välförtjänta vila och slumrade in några timmar på eftermiddagen... Sedan gav vi oss ut i den singaporianska natten - vi satt ute på ett hål i väggen och åt underbar kinesisk gatukäk och tittade på omgivningen som minglade förbi. Sedan shoppade vi loss på förnödenheter och ytterligare 25 kollin införskaffades på stora affären. Väl ute ur affären fick vi uppleva en typisk sinagaporianskt ögonblick - störtskur och helt omöjligt att få tag i transport hem - 45 minuter senare satt vi iallafall i en taxi som tog oss hem genom regntunga gator, där neonen så poetiskt speglade sig...
Imorgon IKEA, och allt annat viktigt, typ, bank, telefon, bredband, TV, etc etc etc...

hörs
/o

40 - nu är även Olle där...

2006-12-03T22:37:00.000+01:00

Ett stort tack till alla som hade möjlighet att titta förbi och göra denna afton till en minnesvärd magisk soaré...
tack för att ni kom, tack för alla minnesvärda tal, tack för alla kramar å de fina presenterna, tack för dansen, tack för samtalen, tack för skratten, sången & orden...
Källaren i gamla stan blev precis så där varm å go som jag ville att den skulle vara denna ruggiga decemberdag då jag till och med hann med att bli 40...

Kram
/olle - nu förti-nånting

ett första besök i singapore...

2006-11-17T23:18:00.000+01:00

jaha, nu har vi tittat på en massa lägenheter, en rad skolor och fascinerats i värmen av denna storslagna stad... 2 dagar seriöst lägenhetsletande avslutades med ett kontrakt på en schysst lya på 22:a våningen i Singapores "fina" kvarter - det ligger iallafall nära skolan och annat viktigt... Barnen kan faktiskt gå om de känner för det... Olle får dock ta tricken - tillbaka i trängseln. Det ser lovande ut och vi börjar med tillförsikt se fram emot 2 år i den tropiska värmen.

2006-10-29T21:21:00.000+01:00

Hi there world - this blog will start its more frequently updates in january 2007 from Singapore...
Big Peace
/olle with family